Attans rådjur!!!!

Nu är det tänkt, sagt och skrivet!
Vad är det med dem??? Det är varken kallt eller snö ute! Vad har de på mina växter att göra?!?!? De har hela skogen att gnaga på!!!!! Ja, jag är inte så lite förbannad!!
Min för i år alldeles nyplanterade Kärleksört "Matrona", delvis avbetad:

 Min lilla söta krukros som kommit tillbaka i några år nu, helt avbetad:

Forsythian som jag lyckades så fantastiskt bra med apropå nedskärningen...Se bara på bladen!!! :´(

Gnag, gnag som ena riktiga kaniner. Nu jävlar är jag riktigt sur!!
Mina Stjärnflockor, nya för i år:

Även min sena höstaster (som jag inte lyckades få något bra foto på, fast jag försökte) har fått sina blommor och knoppar avklippta.....GRRRRRRRR!
Jag tappar orden...........blir så ledsen. Skaffade dessa växter för insekternas skull så att de skulle ha lite godis och vilja komma hit. 
Jag gillar alla djur och anser att alla har ett existensberättigande. Men om inte insekterna klarar sig så klarar sig varken rådjur eller människorna, så är det. Vi som befinner oss högre upp i näringskedjan klarar oss inte utan de små, små som vi ofta glömmer bort: de som befinner sig längre ned, de som vi brukar bli "äcklade" över (inte jag...förutom älgflugor...!).
Jag tänker så här att rådjuren har skogen full av olika växter och därför skall de ge faan i t.ex. mina fem små Stjärnflockor! De var tänkta till insekterna =(
Det är ju inte så att rådjuren svälter precis. Det är det jag menar.
Och alla mina växter kostar pengar och all plats jag gett dem har kostat pengar och mycket tid.
Så skriver en högst irriterad och just nu piss-sur Hilda

Mer städning

Vintern kommer sakta närmare
Hinner inte med så mycket som jag önskar, vill och behöver men det som blir gjort blir ju gjort iallafall. Fick fixat i ordning pallkragen där gurkorna växte. Klippte ned det vissna i jorden, strödde lite täckmaterial över (nedklippt spirea) och sedan fiberduk för att försvåra för ev. baggar att lägga ägg... Ingen ny jord, bara täckt. Så nu är den kragen "klar" samt alla "kökskragar" - de tre som står väster om altan - varav en är tänkt till vitlöksplantering i vinter. Den andra vitlöksplanerade kragen är också klar såtillvida att bönorna är nedklippta även där (de vissna växtdelarna) och fiberduk över.
Sen var det bara att börja tömma alla krukor ute:

De skall så klart göras rent innan jag ställer in dem i ladan men så långt har jag inte hunnit än. Så är det när man jobbar heltid. Fem mil bort dessutom.

Ljus i mörkret

Belysning under lärken...
När jag var hos mamma i somras och hjälpte till att rensa/röja lite på hennes lilla "trädgårdsruta" hittade jag utomhusbelysning under en stor buske, i form av tre stycken lyktor i olika höjd. Jättefina! Med kabel och lampor i och allt. De måste ha tillhört föregående ägare som helt enkelt glömt bort dem. Jag fick fram dem och trasslat upp kablarna, frågade mamma om jag fick ta hem dem och hon hade ju ingen som helst aning om deras existens ens. Sen blev de liggande ganska länge på altan hemma i väntan på var vi skulle placera dem. I helgen när jag städade undan lite på altan inför vintern tog jag tag i dessa lampor/lyktor och testade en placering under lärken. 

Syns alla tre? Jag ser dem =) Jag gillar rost-färgen... Vi har ett eluttag i fryshuset som ligger alldeles intill så jag testade när det blev mörkt. 

Svårt att fota i mörker men de lyktorna lyste iallafall upp jättefint =)
För tillfället ligger kabeln bara på marken men tanken är att låta den gå i luften, från nocken på fryshuset och över till lärken på nåt vis, via syrenhäcken som växer strax intill.
Men det är NÄSTAN så att de lyser lite VÄL starkt..... :-O 

Nu går Funkian och lägger sig...

...inför den kommande vintern...
Aureo marginata =)

Nyinköpt detta år (2014) och testet från min sida är att se om den kan övervintra i kruka. Spontant är mina 2 olika tankar så här:
1. Gillar inte att ha växter i kruka (fast jag har en hel del) för att de kräver mycket mer skötsel såsom t.ex. tillsyn och näringstillförsel på ett annat sätt än frilandsväxter. Dessutom känns det som att de är satta i fångenskap.
2. Vad bra! Då kan jag placera dem där de trivs väderstrecksmässigt där det inte finns möjligheter till frilandsrabatter och jag minimerar snigelangrepp!

Just det!

Även lilla Hortensian...

...ja, den måste ju få hjälp över vintern
Det är första gången jag har en sådan växt. Alltså, jag försöker så gott jag kan att hålla mig själv och mina fingrar ifrån "kinkiga" växter vilket jag fått för mig att Hortensia kan vara. Trädgårdsdesignern som var på besök i somras tyckte att jag skulle skaffa en vit Hortensia att ha i kruka vid norrgaveln (entrén). Tror ärligt talat att hon faktiskt glömde bort min önskan om enbart "insektsväxter" (bin, humlor, fjärilar och alla andra...) och fastnade i det estetiska. Och jag med då det blev lite för mycket info på en gång. Jag fick ju skriva så pennan glödde...
Sagt och gjort, när jag råkade gå förbi en blomsteraffär med Hortensior på utsidan slank jag in. Naturligtvis. Hon hade en vit kvar. Ganska dyr, tyckte jag och jag har heller aldrig tidigare fastnat för denna växt, inte bara för att jag fått för mig att den kan vara kinkig utan även för att jag inte någonstans fått till mig att den skulle vara en insektsmagnet.

 

Den fick sin bostad i en invändigt plastad trätunna (tack för den, kollegan!) och den verkar ha trivts hela tiden. Men nu kommer vintern snart och jag tänkte då försöka bädda in hela tunnan med bubbelplast och ställa den på altan nära husväggen. Och sedan bara hålla tummarna.

Men jag vill ju inte göra det NU när den ändå fortsätter att blomma trots dessa småkyliga grader...

Vi får se hur länge jag kan/vågar avvakta!  

En undran jag har angående denna växt (som jag väl får googla) är: hur kommer det sig att den skiftar färg på blommorna allteftersom årstiderna växlar? Är det en människans hand som varit framme på nåt mysko manipulativt sätt eller har växten en ursprunglig förmåga till detta och i så fall varför?

Får försöka kolla upp det vid tillfälle (för de är ju så många. Tillfällena. Inte).

;)

 

Säsongsslut

Där sjöng de på sista versen
Känner vintern i näsan denna eftermiddag och går runt knuten på huset och ser att tomatplantorna nu vinkar adjö. Det hänger en del kvistar kvar med tomater som är värda att göra sås på, så de får hänga med in. Resten får säga adjö för denna gång:

Tack skall ni ha. I skrivandets stund står det nu en sats tomatsås och puttrar på spisen som skall reduceras till åtminstone hälften vilket innebär en koktid på spisen på ungefär 3½ timme...Men gott blir det!
=)
 

När skall jag ge höstastern blåkorn?

Det är ungefär min fråga till Google
med tanke på att min blålila aster alltid börjar så sent att den inte hinner blomma ordentligt innan frosten. Fotot nedan är taget idag och blommandet är så seeegt:
I skrivande stund (bara några timmar innan jag fotade detta) visar graderna på endast 1,6 plus och jag har verkligen känt vintern i luften redan i eftermiddag. Min andra höstaster (en annan sort) börjar mycket tidigare.Googlar efter svar men det enda vettiga jag kan hitta är detta svar på en fråga på SvD's trädgårdssida:
"Jag har för några år sedan planterat hög höstaster. Den växer bra och verkar trivas men ger nästan inga blommor alls. De växer i en rosenrabatt där rosorna också trivs, och blommar. Nu undrar jag om det uppstår en näringsbrist framåt höstkanten då man slutar att gödsla. Eller kan det vara något annat?"
SVAR: "Det kan nog vara så enkelt som att du av misstag har råkat köpa en sort som är mycket senblommande. Det betyder att de höstastrarna helt enkelt inte hinner gå i blom under våra korta somrar. Försök att plantera om dem på ett ännu soligare och varmare ställe för att försöka förmå dem att blomma i tid. I rosenrabatten kan du sedan plantera en annan sorts höstaster. Det finns mängder, och många blommar så sent som i slutet av oktober. Bästa knepet är egentligen att gå till en plantskola i september och se vilka som blommar fint då. Som alltid handlar ju trädgård om framförhållning och planering på många års sikt."
Jaha? Nu har jag inte köpt dessa. De fanns här när jag flyttade hit (så även de andra som kommer igång med blomningen tidigare). Men svaret kan ju vara så enkelt som ovan? De står faktiskt på den mest soliga platsen (min gissning) på tomten och ett ännu soligare och varmare ställe vet jag inte om det finns... Möjligen längs muren där Höstfloxen idag står?
Men där växer det fina smultron längs med hela muren.... Måste fundera på detta.

Jag har googlat runt lite och kommit fram till följande (nån, rätta mig om jag har fel):
Och alla astrar skall gödslas, gärna med vedaska som innehåller mycket kalium som de behöver. De skall tydligen inte ha för mycket kväve, alltså inte hönsgödsel, inte benmjöl och antagligen inte blåkorn heller.
Vedaska på våren när bladen börjar dyka upp.
 

Den är "färdig" för länge sen...

Doftliljan...
Som är en lökväxt vars lökar inte klarar Sveriges vintrar. Den har stått i trätunnan hela sommaren. Blommat har den gjort också fast jag själv tyckte den var seg i starten. 

Grejen är nu iallafall att lökarna måste tas upp och vinterförvaras. Jag undrar bara om man skall vänta med att ta upp dem fram till dess att de gröna bladen vissnat ner ordentligt?
Så här ser den ut idag iallafall:

Det var länge sedan den sista blomman blommat färdigt men den är fortfarande väldigt grön. Känner att jag vill att den skall gulna helt innan jag tar upp lökarna för att kraften skall hinna ned tillbaka till lökarna igen. Jag har ingen aning!?
Så här säger de på odla.nu: 
"Ta krukan med doftliljorna, klipp av stjälkarna så att någon decimeter återstår och ställ in krukan svalt men frostfritt. Vattna inte under vintern. Ta upp doftliljeknölarna på våren och plantera om."
Men skall jag vänta tills stjälkarna blir gula? Jag har dessutom inget svalt frostfritt ställe...
Hittar ett annat svar på alltomtradgard.se:
"Doftlilja är en av dom lättaste lökarna att övervintra, för man kan ha dom i rumstemperatur eller om man vill, svalare. Ta upp dom ur krukan i höst, skaka av jorden, och lägg dom på tork. Sedan klipps blasten av och du sparar dom i en papp-påse eller vad som helst. För mig har det då funkat både i köket och i källaren."
Men då säger en annan:
"Doftliljorna blommar sent och länge. De utblommande knölarna hinner därför sällan samla på sig tillräckligt med näring för att överleva. Vi satsar istället på småknölarna som bildas omkring moderknölen. Dessa småknölar är lätta att övervintra och blomma efter ett år på tillväxt."
Då betyder det att man har blommande Doftliljor vartannat år bara? Eller....
En annan snubbe (trädgårdsmästare t.o.m.) säger:
" När vintern kommer tar jag upp knölarna, skakar av jorden och låter dem torka in med blasten kvar. Sedan klipper jag av blasten och förvarar knölarna i en papperspåse i rumstemperatur över vintern tills i april, då det är dags att plantera dem igen. Mycket enkelt."
Så skall jag också göra!
Och jag skall inte heller glömma att ge dem kraft att växa sig starka under sommaren/hösten. Gödsla, gödsla, gödsla... 

Not, 20 dagar senare (25 oktober): 
Nu har lökarna legat inomhus på tidningspapper i hallen och ser ut så här:

Nästan alla har vissnat helt. En och annan har aningens aning grönt kvar i stjälkarna så de får ligga ett tag till. På de som verkade vara helt nedvissna klippte jag bort "blasten"/stjälkarna på:

Bebislökarna sparar jag också (de små majsliknande sakerna)...och så stoppar jag ned dem i en papperspåse:

Nu skall de förvaras i rumstemperatur fram till april. Tror jag lägger dem i gamla städskåpet =)

Som jag köpte på Antikladan för några år sedan. Men jag undrar varför det är på det viset att så fort den finns en ledig yta så belamras den med en massa olika saker. Titta bara ovanpå skåpet! Självklart drar man sig för att damma där! Nej, jag måste hitta platser där jag kan ställa IN sakerna istället. De skall inte ens stå framme. Jo, fotogenlampan såklart. Och tavlan. Och ugglorna, bär-burken med utbrända värmeljus....Men resten, väck!   

Not, 4 dgr senare (29 oktober): 
Tröttnade på att ha dem liggande där på hallgolvet så jag bestämde mig för att nu får det räcka med nedvissning och ev näringsupptag (från blad till knöl). Klippte av bladen/blasten från lökarna, lade lökarna i papperspåsen och sedan in i städskåpet med dem. Tog "blasten" och gick upp till komposten och började klippa ned den i mindre bitar. Döm om min förvåning då jag kommer till den delen av blasten som var närmast löken; under de översta vissnade delarna fanns färsk grön blast, ungefär som på en purjolök. Då förstod jag att jag strupit näringen till lökarna för tidigt lik förbannat.
Men gjort är gjort och jag skriver detta för att jag vet att jag kommer att söka på min blogg om hur jag gjorde året innan när det blir dags igen. Alltså vill jag väl bara säga till mig själv: hitta en bättre plats än hallgolvet och ge dem tid att vissna färdigt!
  

Oktober...

Årets längsta månad...
med tanke på att vi får tillbaka vår efterlängtade (enligt mig) timme som några nötter beslutade om anno 1980...

Visserligen kommer jag att sova bort den timmen men det är väl just där behovet finns.... 

Nytt kom-ihåg!

Jag har en fundering....
Tänker på Honungsörten och på den nya rabatten under Lönnen. Där var ju så djävulusiskt med rötter och annat... Honungsörten älskas av bin, är ogräshämmande, växer snabbt, blommar från juli och framåt, den hjälper till att ta upp överflödigt kväve ur marken, den har 30-40 cm långa rötter och kan således ta upp kväve, kalium och fosfor som ligger långt ner i jorden. När den vissnat ned får den stå kvar och sen kan jag "plöja" ned den i jorden.
Bilden nedan är från2013 där Honungsörten såddes där tomaterna växte (södersida huset).

Och bilden nedan är från 2014 då jag sådde en blandning av gröngödslingsväxter, bl.a.
Honungsört, i två pallkragar där jag först hade sått Squash som aldrig tog sig. 

Min tanke nu är att så Honungsört lite här och var, men ändå försiktigt, i rabatten under Lönnen och kanske på fler ställen? Måste fundera vidare på detta....!

Som vanligt....

...så blommar den ena höstastern men inte den andra sorten
som går i blå-lila färger.
Denna blommar alltid först och den andra (inget foto) hinner knappt börja förrän frosten slår till. Och varje år glömmer jag att ge den lite blåkorn på sensommaren!

 Enligt min mening står den väldigt dumt också så till våren vill jag flytta den till en bättre plats. Ska nog göra en kom-i-håg-lista; "Gör till våren"!

Den står i väldigt dålig jordmån och trängs med vinbärsbuskar.... Jag måste komma ihåg att göra min "vår-kom-i-håg-lista"!!

Lilla rosen idag....

Tänk vad du gillade läget då...

Men varför så "seg"? Så sen?

Hylotelephium telephium

Kärleksört
Fick en liten "stickling" eller vad jag skall kalla det, av min fd kollega Riitta för några år sedan nu och den blir större och större för varje år =)

Den gillas av många olika insekter och även av mig bara därför! Nja, inte BARA därför.... Den är ju jättefin oavsett men det blir ju dubbelplus och stjärnor i kanten när den attraherar insekter!
 

Amiral

Jag blev väldigt glad när jag såg dig

Slutet på september....

=)

Solhatt

Några färdigblommade solhattar
Och de är fina de med!

Först ställde jag dem i ett glas med vatten. Några dagar senare tänkte jag att de kanske är fulla med frö?? Och jag vill ju ha mååånga solhattar! Så jag tog bort dem från vattenglaset och lade ned dem som de var rakt ner på jorden i rabatten.
Hallå, var sitter fröna egentligen? Hur sprider sig en solhatt?
  

Dags för höst- och vintervila

Nu har hönsen fått packa ihop sig inför vintern
Om det inte vore för det stora ansvaret så skulle jag vilja ha ett riktigt hönshus med tillhörande stor hönsgård.

Det är dock hemskt tråkigt när någon blir sjuk (veterinärer kan höns väldigt dåligt) och man måste avliva :-( 
Kvalster kan också bli en jobbig företeelse hur rent man än försöker hålla det... 
Men jag älskar ändå höns....
Får hålla mig tillgodo med dessa.

Phacelia tanacetifolia

Vackra Honungsört!

Denna vill jag verkligen så fler av! Får klura hur jag skall göra till nästa år... Det är en sk gröngödslingsväxt. Den är vacker att se på, den luktar gott och den gör nytta. Jag läser om den att den kallas för fånggröda vilket innebär att den hjälper till att ta upp överflödigt kväve ur jorden. Den har 30-40 cm långa rötter vilket gör att den kan ta upp kväve, fosfor och kalium som ligger långt ner i jorden. Näringsinnehållet hålls då på lagom nivå och försvinner inte heller bort från jorden då det t.ex. kommer kraftiga skyfall av regn, vilket ju inte är helt ovanligt numer! Dessutom lockar den till sig en hel del bin så det är ju bara plusplusplus.
När den gjort sitt får den vissna ned i sin egen takt och sedan myllar jag ned den i jorden igen. 
 

Gissar på tredje året nu?

Present-rosen kommer tillbaka efter att jag slängt ut den...

En liten krukad ros fick jag av ett barn en gång och jag trodde ju att det bara var en "säsongs-uppdriven-stackars-oäkting" som skapats av de kommersiella krafterna och som ingen egen kraft har att orka leva. Så när säsongen var slut och blomman sååå vissen, tömde jag bara ut krukan vid den gamla ekstubben och tänkte 'av jord är du kommen, av jord skall du åter varda'....

Året därpå stack det upp små ros-blad ur jorden. Mina ögon blev väldigt stora, mitt sinne blev väldigt moderligt.....
Den är kvar på samma plats och jag tror det är tredje året nu......
 

Tomatskörd

Lite fler tomater idag =)
Egentligen skulle de ha ännu mer och bättre stöd än jag hunnit med att ge. Grymt kraftiga grenar som bara viker sig av tyngden....

Det gäller att vara vaksam och hänga med i svängarna för mot slutet växer de bara snabbare och snabbare. Goda är de iallafall. Naturligtvis.
MÅSTE komma ihåg att säkra plantorna bättre nästa år, speciellt strax innan de börjar mogna eftersom det går så himskans fort sedan när de väl växer till sig. Här har grenar knäckts och vikit sig och många klasar ligger och vilar direkt på marken.
 

Att se det lilla i det stora...

...och därmed det stora i det lilla!
Tog med mig kameran och gick en lov runt tomten. Jag hade tagit på mig "när"-glasögonen fast jag är inte så proffsig på att fotografera. Men jag ville liksom ändra blickfånget och fokusera på sånt jag normalt inte ser men som definitivt finns där hela tiden. Att där är också livet. Typ....
Detta fann jag;
Pytteliten snäcka:
Liten bagge (på min keramik-kanins huvud):

Mini-spindel i vattenkannehålet:

Liten spindel på Margeriten:

Jag tog faktiskt fler kort på mer liv ("utom synhåll") och det är verkligen jätteintressant! En helt ny värld öppnar sig. Men fotona blev så suddiga så de åkte i papperskorgen.
Har tyvärr varken tid eller kraft att lägga på att lära mig fota skickligare. Inte nu. 
Men denna lilla promenix var rolig att göra. Med andra glasögon!
 

Stupice...

Våra ekologiska frilandstomater idag:

Stålkanten är ett bra försök mot sniglar... Det är sista gången i år som tomater skall få växa här. Vi har haft tomater på denna plats i många år i rad nu. Det är ju inte så bra, säger de som vet. Jag känner nu också en viss risk för ökade sjukdomsutbrott så nästa år får det kanske bli bönor eller nåt. Var tomaterna skall växa nästa år har jag inte klurat ut än.
 

Fynd på Bondens Dag...

Rhododendron camtschaticum...
En liten en....Skall inte bli högre än 2 dm...men sprider sig utmed sidorna. Har ju faktiskt tomma tomter för roddisar, inte för andra växter. Ännu.

Varsågod. Din nya boplats! Hoppas du gillar läget!

 Zoomar ut lite för perspektivets skull:

Här är skugga i princip hela dagen. Norrläge kan man säga. Mellan torvblock och grus är det torv samt rhododendron-jord. Lite ljung i Torven, mossor och annat. Längst bort till vänster i bild växer roddisen Scarlet...
 

Klematis Paul Farges

Inte visste jag att han skulle bli så hög?
Men så kan det gå när man inte läser på lappen tillräckligt noga....

Så ser han ut idag iallafall. Nästa utmaning/spänning/frågeställning blir om jag kan hjälpa honom klara vintern och komma tillbaka nästa år....

Hösten närmar sig

Lugnt och fint börjar undanplockningen...
En del växter har fått gå enligt principen "av jord är du kommen, av jord skall du åter varda" (t.ex. gräslöken och koriandern), en del har fått ny plats på friland, i asyllägenheter och några i nya rabatter...

Det blir som en (små-jobbig) bekräftelse på att vi nu lämnar sommaren (jag föredrar våren dock) och snart även hösten. När krukorna fått torka upp skall de borstas ur och ställas på plats för vinterförvaring. Usch, vad tiden går fort.

Denna underbara värld så länge det varar!

Allt smått man inte ser eftersom man har så bråttom...
Och inte bara bråttom. Man skyndar efter eget liv på nåt oplanerat sätt, man jagar på sitt jobb eftersom man brinner för det eftersom det känns viktigt och mitt uppe i allt, alla frågor, alla krav, alla möten, alla konflikter, små som stora, så lever livet vidare på sitt eget sätt. Förhoppningsvis oberoende av oss (men så gott vågar jag inte tro ännu...):

Detta fantastiska lilla djur (larv) har fullt upp med sitt men jag tror inte att den är drabbad av stress såvida inte människan förstört naturen såpass mycket så att stressen också hamnat på dennas nivå. Det vore ju för jävligt i så fall men inte helt otänkbart. Jag personligen får iallafall en grym distans till livet när jag möter dessa arbetare i det dolda. Hjärta. Ödmjukhet.
 

Glöm inte bort de små

Tänk vilka dödsfällor det kan finnas
Alla med trädgård, balkong, uteplats, kolonilott etc har minst en vattenkanna. Jag vet inte hur många små insekter jag räddat och som jag även sett gått drunkningsdöden till mötes. Det är inte roligt. De behövs ju också för att hålla trädgården och världen i gång. Därför har jag hädanefter alltid lock på mina vattenkannor:

Ugly but who the fuck cares?

Aj, aj, aj, dessa sniglar!

Extra förstärkning!!
Efter första natten för Kaukasisk Förgätmigej på friland så blev den angripen av sniglar. FAN! De har klarat sig bra i kruka men jag är lite anti mot krukor eftersom de kräver mycket mer skötsel och passning av mig plus att vinterförvaring blir extremt mycket jobbigare. De två små funkiorna "Blue Mouse Ears" blev tydligen lämnade i fred denna gång men det säger ingenting om framtiden. ÄÄÄääääääää! Nu fick det bli en här-och-nu-problemlösning, men denna "privat mark"-markering är inte hundra:

 Sniglar lär ju inte klara av att ta sig fram i den vinkeln som är. på plåten...

Och med tanke på "fina" rabattkanten med gatsten så sket det sig rakt av. Jag kommer nog ändå att bli tvungen att plocka bort dem eller gräva ned dem djupare då de på vissa ställen ligger för nära plåtkanten i höjd. Jag undrar: hur högt kan en snigel "stå på tå"?