Dessa myntor...

Pepparmynta denna gång
Med okunskap planterad i österrabatten (men också i söderrabatten och i Vallmorabatten)...
Jag ser nu hur den sprider sig som en löpeld. Den skall få hållas i söder och ev hos vallmon men absolut inte i österrabatten.
Värsta långa revor till rötter! Bort! Innan den kväver allt annat!

Här nedan får den vara istället! I en pallkrage:

Överraskad som vanligt

Att allt händer så snabbt nu..!
Var ute och grejade med lite av varje, har saknat själva mängden av humlor och bin. Hört en och annan men det har ändå varit klent överlag, tycker jag.
Är uppe vid fryshuset och får höra en massa humlesurr. Ser dem då hålla till vid min nässelodling i bingen. Nässlorna har absolut inte kommit igång ordentligt än men det har plistern som också växer där:

Denna växt är verkligen en dragväxt. För många år sedan, innan jag lärt mig om olika växter (lär mig hela tiden, tar aldrig slut) så var jag övertygad om att denna växt var en brännässla men min moster lärde mig att det var plister.

Bråda tider för damerna!

Tur det finns påminnelser i mobilen!
Förra året, 2018, hade getingen byggt ett bo i "gliporna" i takpanelen alldeles vid ytterdörren och jag lade in en påminnelse i mobilen till mig själv för att försöka förhindra detta nästkommande år, alltså detta år. Började i helgen med kardborreband och myggnät men insåg snabbt att det blev för avancerat och jobbigt, helt enkelt. Tog för mycket tid. 
Så nästa spontana idé var att trycka upp små dubbelvikta kartongbitar i hålen.
Snabbt och smidigt!

Jag står på trappen och fotar uppåt. Vid de röda pilarna är kartngbitar upptryckta i hålen (mellan rummen mellan lock och panel). 
En getinghona har redan varit där och kollat läget, surrade runt länge och försökte hitta en ingång (har de minne från förra året??). Och hon återkom flera gånger...

Men på andra sidan kommer jag inte åt! Inte ens med stege! 😖

Har för tillfället ingen lösning på problemet...

Vilda taggiga skönheter!

Riktigt vilda alltså
Och de sprider sig...Det verkar som att de "helst" vill vara mitt uppe i måbärshäcken... Men de finns lite överallt och de är inte snälla mot mig om jag råkar gå förbi lite för nära.
De greppar tag i mig och jag kommer verkligen inte loss! Inte utan möda och besvär.
Inte utan blodiga händer, jag lovar.
Men jag vill att de skall finnas här 😮
De är vackra när de blommar, jättefina blommor. Och insekterna gillar dem, det är egentligen huvudsaken.
Men till sak:
En av dessa har etablerat sig i en liten sk rabatt där det egentligen inte växer nåt annat mer än stinknäva (som hos "vanliga" trädgårdsmänniskor betraktas som ett ogräs. Jag också...)
Men jag tänker så här nu, att oavsett snabbspridning (men inte oavsett plats...) så skulle det vara lite spännande att se hur attraktiva de egentligen är för insekter!?
De luktar vidrigt, enligt min mening.
De ploppar upp lite här och var varenda år. Jag läser att stinknävan kan bli upp till 40 cm hög och jag vet att de blommar med små rosa blommor juni-september. 

Arten näva är en stor familj och vi människor har bestämt vilka nävor som är okej för oss och vilka som inte är det. De flesta nävor man kan köpa i handelsträdgårdar och som saluförs som jättefina marktäckare har ju naturligtvis blivit förädlade (gissar jag). Knäppt, egentligen.
Skall ta kort på några av mina stinknävor (som jag alltid rycker upp - varför egentligen? Jo, jag vet ju varför men frågar ändå varför?) vad det lider.
Hur som helst - jag kom ifrån ämnet med hästlängder..!
VILDROSOR var det ju!
Eftersom gången mellan huset och staketet är ganska trång och en vildros placerat sig själv där innebär det att jag aldrig kan gå på den gången utan att bli tillfångatagen. Den hänger sig verkligen över hela gången 😡
Och eftersom jag vill ha den kvar så får jag göra något åt det.
Jag tog fyra bambupinnar ner i jorden, knöt snöre mellan två och två och lade pinnar (från Lill-Asken) däremellan. Äntligen ett foto!:

Är ganska nöjd 😊 Nu återstår att se hur det fungerar längre fram i vår och sommar och hur den kommer att bete sig.

Den växer i söderläge.

Glömde tråkigt foto...

Ganska dött bortsett från lite lökar...
Grejen var ju att jag skulle jämföra månad för månad (helst) men jag brukar ju alltid glömma det. Nu har jag lagt in det som en påminnelse i mobilen...
Fotot är taget för 10 dagar sedan (3 april 2019) så nu skall jag se till att inte glömma fota samma vy den 4 maj.
Detta är "Ön":                                                                                                            

En enda alunrot överlevde (men jag har för mig att de andra dog redan i somras i den hemska hettan).
Kryddsalvian vågade jag mig på att slutligen klippa ner men jag lät bli några också. För att vara på den säkra sidan (sa den osäkra lilla människan)...
Man kan ana små bebisar av Stäppsalvia, Strålrudbeckia och Solbrud 😃
Backtimjan finns ju där och någon till som jag glömt namnet på, längst bort.

5 maj!

Pärlhyacinterna och maskrosorna har börjat blomma. Praktröllika (i mitten) och solbrudarna har skjutit nya gröna skott. 

Ön är på G, på G, på G...

16 maj!

Har börjat klippa bort fröställningarna (enbart - inte bladen) på pärlhyacinterna och riset/det vissna från backtimjan...

4 juni!

Svårt att se förändringen, jag borde tänkt på att ta alla kort på samma avstånd. Nu har smörblommor (tror jag) kommit upp (de gula små prickarna till vänster), de har alltså valt den platsen själva.

Praktröllikan i mitten (nåja, nästan mitten) har blivit aningens aning högre. 

En kardvädd har valt att bosätta sig i kanten av rabatten, ganska långt ner till höger.

Temyntorna har börjat sträcka på sig mer och några salvior har börjat blomma.

Man märker att det händer saker. 

Men vädret är inte det bästa precis. I påskhelgen (19-22 april!) hade vi ett kanonväder. Rena sommaren! Det är 7 veckor sedan!! 

Efter det hade det varit väldigt snålt med sol och värme. 

Har det varit sol så har det blåst otroligt mycket.

Ledsamt... Sorgligt...

4 april 2019 står hon där så grann, Lill-Asken.

Men tyvärr...så...nu har de kommit. På beställning... Yggdra arborister.

Bildsekvenser (från köksfönstret och en steg-jävel i vägen):

Med sorg i hjärtat. Men också med hopp om bättre förutsättningar för mina insektsplantor.

Lill-Asken skuggade väldigt mycket nästan hela söderplätten och den blir ju inte mindre med åren. Så...

Så sorgligt 😢

Det tog mig i alla fall två eftermiddagar att få hit alla klabbar. Säckkärra för de stora, en och en. Skottkärra för resten.

Fint skall det bli!

Mot katt-krafsande!
Har ju ingen möjlighet att täcka var och varannan plätt här men denna rabatt i österläge, den var inte så himla krånglig att täcka mot grävande Astrid Prassla.

Jag hade kvar ett dörrpar från hönsägar-tiden, klädd med kycklingnät. Passade nästan perfekt! Sen kompletterade jag med två kompostgaller och kycklingnät längst bort. Det lilla vass-staketet fanns där från början. Det skulle fungera som ett litet vindskydd.
Här väntar jag på att löjtnantshjärta skall komma upp. Även en astilbe, två kransveronika och massor av fänrikshjärtan 😊 De är fina och duktiga marktäckare och har alltid gillat dem. De är plockade och omflyttade ett oräkneligt antal gånger. Har haft svårt att veta var jag skulle sätta dem men nu så!
Men nu måste jag se upp och passa på pepparmyntan som nog växer här (planterad av misstag)! Den måste bort därifrån annars tar den över hela rabatten... 😟
Tänkte att all pepparmyntan som jag har lite här och var, skall få bosätta sig i Vallmo-rabatten. Vallmon kommer tidigt och blommar ganska kort tid.

Grusgången är också snart färdigrensad från ogräs. 

Vår-fix

Städning/röjning...
Roligt men kämpigt. Mycket skräp blir det. Mer till ÅVC. Småjobbigt, detta med ÅVC. Jättebra att den finns nära mig men jobbigt att ha skiten liggande till den dag man kan åka dit med allt.
Fint skall det bli i alla fall, vad det lider 😊

Detta är i den sk "smatten", som jag kallar den. Östersidan. Där samlas alltid en massa skit! En annan besvärlig sak är att det jag vill behålla och som inte skall finnas där, det har jag svårt att hitta annan plats för 😒
Mycket meck blir det. Mycket klia-sig-i-huv'et...

Mer vår-fix!

Jag har fyra regntunnor som jag tänkte placera ut.
Även om det fortfarande antagligen kommer att komma fler nätter/dagar med minusgrader så tror jag inte att det kommer att komma såpass mycket nederbörd att tunnorna blir förstörda. De har stått i förrådet däruppe ("fryshuset") hela vintern. 
Började med den blå tunnan, den svåraste. Den får alltid stå med stenar under för att få den rak eftersom den blivit skadad (frusen med vatten i) för många år sedan så att botten har blivit rund.
Men jag fick problem. Hur mycket jag än försökte med stenar så fick jag den aldrig att stå stadigt. Det blev till att hämta rep och binda fast den runt en gammal "vattenavledare" i cement:

Inte optimalt men jag får fortsätta lägga energi på detta en annan gång.

Oopsi..!

Lika förvånad varje år.
Vitlöken har börjat sticka upp. De hade tre kragar på höjd, löv på toppen, fiberduk på och kompostgaller. När jag lyfte på duken såg jag att den legat såpass nära att lökens blast hade "krockat" med duken och var ganska böjda.

De hade trängt sig rakt igenom löven så jag fick pilla bort en del. Vill ju fortfarande ha fiberduken på (det kan fortfarande komma frostnätter) så jag fick lägga på en krage till (har två platser med vitlök och de står på nedre delen av tomten).
Och så på med fiberduk igen. Nu får vi vänta tills den "riktiga" våren kommer!
Och hålla tummarna under tiden...

Nystart

Äntligen slipper jag slänga mat i soporna igen!
Äntligen gick grepen i princip hela vägen ner i jorden i pallkragen. Nu kan jag fortsätta med min bokashi. Den första hinken har stått inne sedan november:

Ser ju hur fint ut som helst. Inget mögel, inget annorlunda sen sista påfyllningen. All mat "intakt":

Helt makalöst.

Ca 1 grep-tag ner i kragen fanns jord och kompostmask. Jag gjorde en fåra och fördelade bokashi-hinken där. Kände att det kanske var lite väl lite jord så när jag skyfflat över löven som låg där från början hällde jag faktiskt i en säck jord (40% kogödsel, köpt förra året, i höstas nån gång) och sen mer löv från tomten:

Gött!