Säger du corona en gång till slår jag ihjäl dig...
...sa min moster (halvt på skämt) vid nåt tillfälle och jag kan väl inte annat än att hålla med. Tjatigt är det. Snigeltjatigt har det också varit även om jag naturligtvis inte kan jämföra sniglar med corona. Sniglarna är ett litet "virus" för sig. Dödar ingen eller inget mer än alla grödor och växter här hemma.
Det var det som fick mig att ge upp. Och denna vinter har än så länge inte varit någon vinter i vanlig bemärkelse. Alltså snö och minusgrader. Nej, det har varit regn å rusk å plusgrader.
Jag har t.o.m. klippt tre sniglar för bara några dagar sen. Tre bebisar. Har sett sniglar före det också. Tänk december. Men jag har bara tittat på dem och känt att det är åt helvete och sen tittat bort. Jag har väl inte mått så himla bra heller, och detta hjälper ju inte upp måendet precis.
Nu, i denna årstids mörker har jag dock kunnat slappna av lite, inte behövt tänka så mycket på trädgård, odling och bi-växter. Då känner jag att jag trivs här och att jag vill bo kvar. Trots ett iskallt hus (iskallt trots alla plusgrader...).
Hur jag känner och tänker till våren låter jag vara osagt.
Vill skriva att vitlöken blev satt i två pallkragar 23/12. Dagen efter blev det några minusgrader som höll i sig fram till idag (2 dagar) men nu har det börjat regna igen och med det plusgrader.
Löken hann knappast rota sig på en natt men nu kanske den får möjlighet. Thermidrome. Minns ej hur många klyftor det var men någon sträcka blev det även av eget utsäde från i somras. och för minnets skull skriver jag här att de egna lökarna är utmärkta med bambupinnar.
