Har bjudit tjocka släkten på mat i morgon (för länge sen alltså) men fått ringa dem och säga att de får komma på egen risk. Jag ställer inte in. P får stå med maten så kanske jag kan plocka undan lite i sakta mak. Släkten sa att de kommer och står för risken...
Har inga krafter i kroppen, snörvlar och snyter mig en gång i kvarten. Jävla skit. Hann jobba tre veckor innan förkylningen slog till igen. Helt sjukt.
Vet inte om jag "hinner" bli frisk till tisdag då jobbet drar igång igen. Igår förmiddag trodde jag det skulle gå över men på kvällen slog det till jävlar anammat.
Men, rastlös som jag är, så gjorde jag lite smågrejer ute idag på tomten. Det var ju kanonväder, varmt med strålande solsken och inga vindar att tala om. Så jag gick och pysslade lite lätt mellan snyta-näsan-varven. Först påskade jag till lilla Hagtornsbusken som nu är på väg att slå knopp. Det var ju inte så fysiskt ansträngande:
Sen har jag försökt få till några fjärilsrestauranger...
Först ut blev denna med sockerlösning, bomull och några färgglada papperblommor för att locka. Den flyttade jag senare upp till roddisplatsen där jag såg att fjärilarna höll till och sög nektar från mina Gullvivor:
Sockerlösningen hällde jag i skålen och sedan lade jag ned små tillklippta tvättsvampbitar i sockerlösningen så att de kan sitta där och suga godis.
Kom det några fjärilar? Nej, de bara fastnade hos den pyntade påskbusken med de färgglada fjädrarna och missade totalt godiset! Då tejpade jag fast två gula fjädrar på fatet för att visa dem var de skall styra sin kos. Så här ser det ut efter bara en halvtimme (fjädrarna har ingen som helst betydelse i detta fall):
Skall jag bli besviken eller inte? Jag gillar inte stackmyrorna eftersom jag upplever dem som jobbiga när de är så satans nyfikna och biter mig när de kommer på att jag är en levande varelse. Visst är de säkert lika hungriga som fjärilarna men jag har långt ifrån samma välkomstkänsla till dem som jag har till fjärilar. Men stackmyrorna är ju trots allt faktiskt nyttiga på så sätt att de t.ex. minskar antalet skadeinsekter på olika växter eftersom myrorna är rovdjur.
Själv är jag ambivalent.
När jag tittade närmare på dem såg jag en myra som höll på att drunkna i sockerlösningen (girig som människan). Hen stod med bakkroppen och dess ben på torrsidan men resten av framkroppen neddränkt i lösningen. Det fanns en annan myra bredvid som såg ut att försöka hjälpa den att komma upp men lyckades inte särskilt bra eftersom den hjälpsamma myran höll på att själv trilla i lösningen hela tiden. Shit vad "sociala" de är! Och hjälpsamma! När jag såg detta skådespel var jag ju bara tvungen att fiska upp den drunknande myran med en liten pinne och sätta ned den i gräset.
Sån är jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar