Den är "färdig" för länge sen...

Doftliljan...
Som är en lökväxt vars lökar inte klarar Sveriges vintrar. Den har stått i trätunnan hela sommaren. Blommat har den gjort också fast jag själv tyckte den var seg i starten. 

Grejen är nu iallafall att lökarna måste tas upp och vinterförvaras. Jag undrar bara om man skall vänta med att ta upp dem fram till dess att de gröna bladen vissnat ner ordentligt?
Så här ser den ut idag iallafall:

Det var länge sedan den sista blomman blommat färdigt men den är fortfarande väldigt grön. Känner att jag vill att den skall gulna helt innan jag tar upp lökarna för att kraften skall hinna ned tillbaka till lökarna igen. Jag har ingen aning!?
Så här säger de på odla.nu: 
"Ta krukan med doftliljorna, klipp av stjälkarna så att någon decimeter återstår och ställ in krukan svalt men frostfritt. Vattna inte under vintern. Ta upp doftliljeknölarna på våren och plantera om."
Men skall jag vänta tills stjälkarna blir gula? Jag har dessutom inget svalt frostfritt ställe...
Hittar ett annat svar på alltomtradgard.se:
"Doftlilja är en av dom lättaste lökarna att övervintra, för man kan ha dom i rumstemperatur eller om man vill, svalare. Ta upp dom ur krukan i höst, skaka av jorden, och lägg dom på tork. Sedan klipps blasten av och du sparar dom i en papp-påse eller vad som helst. För mig har det då funkat både i köket och i källaren."
Men då säger en annan:
"Doftliljorna blommar sent och länge. De utblommande knölarna hinner därför sällan samla på sig tillräckligt med näring för att överleva. Vi satsar istället på småknölarna som bildas omkring moderknölen. Dessa småknölar är lätta att övervintra och blomma efter ett år på tillväxt."
Då betyder det att man har blommande Doftliljor vartannat år bara? Eller....
En annan snubbe (trädgårdsmästare t.o.m.) säger:
" När vintern kommer tar jag upp knölarna, skakar av jorden och låter dem torka in med blasten kvar. Sedan klipper jag av blasten och förvarar knölarna i en papperspåse i rumstemperatur över vintern tills i april, då det är dags att plantera dem igen. Mycket enkelt."
Så skall jag också göra!
Och jag skall inte heller glömma att ge dem kraft att växa sig starka under sommaren/hösten. Gödsla, gödsla, gödsla... 

Not, 20 dagar senare (25 oktober): 
Nu har lökarna legat inomhus på tidningspapper i hallen och ser ut så här:

Nästan alla har vissnat helt. En och annan har aningens aning grönt kvar i stjälkarna så de får ligga ett tag till. På de som verkade vara helt nedvissna klippte jag bort "blasten"/stjälkarna på:

Bebislökarna sparar jag också (de små majsliknande sakerna)...och så stoppar jag ned dem i en papperspåse:

Nu skall de förvaras i rumstemperatur fram till april. Tror jag lägger dem i gamla städskåpet =)

Som jag köpte på Antikladan för några år sedan. Men jag undrar varför det är på det viset att så fort den finns en ledig yta så belamras den med en massa olika saker. Titta bara ovanpå skåpet! Självklart drar man sig för att damma där! Nej, jag måste hitta platser där jag kan ställa IN sakerna istället. De skall inte ens stå framme. Jo, fotogenlampan såklart. Och tavlan. Och ugglorna, bär-burken med utbrända värmeljus....Men resten, väck!   

Not, 4 dgr senare (29 oktober): 
Tröttnade på att ha dem liggande där på hallgolvet så jag bestämde mig för att nu får det räcka med nedvissning och ev näringsupptag (från blad till knöl). Klippte av bladen/blasten från lökarna, lade lökarna i papperspåsen och sedan in i städskåpet med dem. Tog "blasten" och gick upp till komposten och började klippa ned den i mindre bitar. Döm om min förvåning då jag kommer till den delen av blasten som var närmast löken; under de översta vissnade delarna fanns färsk grön blast, ungefär som på en purjolök. Då förstod jag att jag strupit näringen till lökarna för tidigt lik förbannat.
Men gjort är gjort och jag skriver detta för att jag vet att jag kommer att söka på min blogg om hur jag gjorde året innan när det blir dags igen. Alltså vill jag väl bara säga till mig själv: hitta en bättre plats än hallgolvet och ge dem tid att vissna färdigt!