Vallmon behöver ett vindskydd (se här) då den växer på, enligt mig, ett otroligt dumt och knepigt ställe. Den fanns på denna plats redan när jag flyttade hit och den sprider sig för varje år som går. Men på ett väldigt knepigt sätt:
Här ovan har jag stentrappan åt höger. Jag har nu norr i ryggen och näsan åt söder.
Och nedanför står jag på motsatt sida och fotar.
Från början hade jag (i vintermörkret) planerat att vindskydd norr om Vallmon men när jag nu på vårkanten ser hur den sprider sig så funkar inte det att slå ned ens små stolp där då det är stora stenar överallt och dessutom "stengången" bort mot jordkällaren.
Så kanske vindskyddet får bli på andra sidan om Vallmon istället? Vinden lär ju stoppas ändå men även skuggas en del vilket jag undrar över om Vallmon kommer att gilla...?
Några kanske tycker att jag skulle flytta plantorna till ett bättre ställe men jag har hört att de inte gillar att flyttas på och därför har jag tänkt låta dem vara.
Hur som helst, de små "stolparna" har vi nu bränt den del som skall sättas ner i jorden:
Med hjälp av lilla grillen, ja :-D
Det är mycket annat som just nu prioriteras.
Fortsättning, 2 maj 2016:
Så här ser det ut just nu (plus att vi hittat en kabel för ett bra tag sedan som vi synliggjort, grävt ett "dike" för den, lagt gult "varningsband" över och sedan börjat täcka med grus/småsten och sedan börjat lägga mursten över som en gräns mellan gången till jordkällaren och gräsmattan som med tiden skall bort, bort, fet-bort:
Pinnar är hämtade och några stolpar nedbankade. Här fick ju några Vallmo offras... De som växte i stentrappan. Innan jag går vidare måste jag gräva bort mer av gräsmattan.
Jag försöker spåna i hur jag skall fortsätta med hjälp av bambu-pinnar.
Fortsättning följer :-)
Ja, här kommer fortsättningen, 9/5:
En väldigt hård lerjord var det!
Jag börjar med det roliga pysslet med "pinnarna", själva vindskyddet:
Fortsätter med detta en annan dag när jag är lite piggare ;-)
Idag är jag lite piggare :-)Efter markduken som på andra sidan (utåt gräsmattan) bara klipps i två smala remsor (är för att jag skall plantera Vildkaprifol, Oregano och Blåsuga där och så att de kan växa utan markduk under sig. Det ljusgråa som syns är helt enkelt jorden. Stenhård lera...
Förbättring med jord (Barkmylla och vanlig planteringsjord + lite "naturgödsel" från köpt säck).
Lite "större-mindre" stenar läggs runtom för att minska risken för att jorden spolas bort av regn:
Vi får se hur de tar sig allihop. Vet bara inte hur jag skall göra när Vallmon vill klättra ännu högre. Visst kan jag bygga på med fler pinnar men inte längre än vad stolparna räcker.
Den 16 maj ser Vallmon ut så här:
22 maj 2016 börjar jag att försöka få ordning på "Vallmo-rabatten", den lilla plätt som blivit över efter vindskydds-bygget. Lecablocken och krukorna med Rosenskära var inte alls min mening från början. Tills jag nånstans läste att just Rosenskära var rena snigelmumset. Blev ganska nedstämd när jag läste detta. Försökte hitta en annan lösning än vad jag tänkt (att plantera dem i jorden med fattigmansstaketet som stöd och vindskydd). Detta blev alltså lösningen. Försök göra deras plats mindre lättåtkomlig för sniglarna, minska deras möjlighet att få sniff på plantorna. Nu får jag hålla tummarna IGEN (som för så mycket annat vad gäller snigelkampen…).
Begagnade tegelstenar för 2 kr styck:
Tycker själv att det
ser fult ut med krukorna, faktiskt, men så får det bli. Humlor, bin och andra
skall tydligen gilla Rosenskära så det får ju gå före allt annat.
28 maj:
Börjar grepa ur, bort med grässvålen och ett rep för att se hur jag kan tänka:
Här försöker jag
föreställa mig en ev. fortsättning och tycker det börjar bli jobbigt i tanken.
Jag börjar i fel ände. Började grepa ur och missat att före detta planera
fortsättningen eller slutet på rabatten… Så typiskt mig. Bara går på, utan
hejd. Utan eftertanke.
Försöker hjälpa mig
själv med ett rep vilket jag ju skulle gjort från första början! Men nej då.
Med hjälp av Simone (idé-sprutan) kan tänket gå vidare. Själv kör jag alltid fast och behöver nån som ser med nya ögon.
Vi bestämde oss för
var gången skulle börja (jag var nämligen begränsad av den nödvändiga
möjligheten att komma upp på taket och sota skorstenen…).
Vi bestämde oss
också för hur avslutet skulle se ut och hur man kunde skapa en grusgång som tog
bort gräset på utsidan rabatten.
Allting blev ju
liksom upphöjt. Så självklart egentligen. Varför fattade jag inte det från
första början?
När vi hållit på en
bra stund med att leta stenar, gräva ”dike” åt dem, hitta rätt passning sten
för sten så försökte vi få jorden någotsånär jämn med en liten sluttning åt
sydväst. Sen lade vi blöta tidningar som vi lade på:
Efter det lade vi
först på två säckar barkmylla. Hade tänkt ta en tredje men den såg inte fräsch
ut (ingen aning varför) och luktade vidrigt så vi försökte plocka bort det
värsta som såg ”konstigt” ut (slängde ut det i skogen) och sen lade vi på några
säckar vanlig planteringsjord.
Och för att det inte
skall bli en perfekt katt-toalett så blir det kompostgaller som gäller:
Det ser ynkligt ut
hela alltet men tanken är ju att allt skall byggas på successivt med rabatter
och gräset skall bort från absolut hela tomten (om vi klarar det). Detta
resultat ger mig en duktig hint om att nästa avgränsning/rabatt måste bli bra
mycket större för att undvika känslan av plotter och få ett helhetsintryck.
Jag är definitivt
inte duktig på sånt här. Jag är som min mamma; när hon t.ex. skulle möblera om inomhus
sa hon att hon inte hade förmågan att inom sig se hur en förändring kunde se
ut. Hon var tvungen att möblera ”på riktigt” och efter det SE om det blev bra
eller inte.
Sådan är jag också.
Not, 9 juni:
Två blommor av Rosenskära. Av fem plantor i varsin kruka. En blomma i en kruka (besviken). På väg att ha gjort sitt?Och vadå insektsälskande..?
Rosenskära 1:
Rosenskära 2:
Not. 4 juli:
Vallmon är slut för denna gång och hänger så mycket att jag försökt stötta upp den med tvärgående bambupinnar. Måste komma ihåg nästa vår att stötta upp dem tidigt eftersom det bara blir svårare och svårare ju mer de växer.
I rabatten, längs med krukorna, har jag satt ner några färdigblommade Gullvivor (tagna från Roddisplatsen där de sprider sig men verkar ha för dåligt ljus). Jag fick också tag i några Malvor från Släntrabatten (fd. Murrabatten - byter namn hej vilt just nu) samt en högre näva som jag inte vet sorten på.
Och som vanligt, kompostgaller mot krafsande katter.
Fler bilder från olika håll:
Rabatten ser inte alls särskilt "rolig" ut men så är det väl när saker o ting är under utveckling...
Nedan "utsidan" (man kan ana Rosenskära sticka upp):
Inomhus från köksfönstret:
2 augusti:
Så här fina är blommorna nu:
Men jag måste tänka på, om jag skall ha dessa fina blommor nästa år också, så skall de definitivt ha kraftigare stöd än de fick nu. Plus att jag vill bygga på skyhaget mer. Rosenskäran har vid ett flertal gånger blåst omkull och knäckt många grenar :-(
Kanske de inte borde stå såpass högt på lecablocken men för mig var det ett sätt att "lura" sniglarna (och har klarat dem hittills)...
Jag har sett att humlor är på besök lite då och då så vi får väl se hur jag gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar